MUF Västerort – Vi gör det bara.

Finanspolitiska rådets rapport nr2

I dagarna har Finanspolitiska Rådets andra rapport släppts, rapporterar ett antal tidningar. Personligen tycker jag att det är klockrent med ett oberoende expertråd, lite på samma sätt som det är bättre med en oberoende riksbank än en som styrs av politikers nycker. Följande skall alltså bara ses som en saklig kritik av Rådets senaste rapport, inte av Rådet som sådant.

Det är framför allt tre av Rådets förslag som inte verkar komma från ekonomer. Det första handlar om att staten enligt Rådet bör öka sin belåning för att skänka mer pengar till kommunerna, det andra om att tillfälligt höja a-kassan och det tredje om studiemedel.

Ett problem med de två första förslagen kallas Ricardiansk ekvivalens. Fenomenet är inte hundraprocentigt klarlagt, men mycket tyder på att i tider när en stat konsumerar över sina tillgångar och ökar statsskulden, är inte medborgarna dummare än att de inser att detta kommer att behövas kompenseras för i framtiden, antingen genom skattehöjningar eller nedskärningar. I stället för att alltså börja bränna massa pengar (som Rådet alltså vill föra ut med höjd a-kassa och mer pengar till kommunerna) kommer människor att öka sitt sparande, för att vara beredda när staten behöver betala tillbaka sina lån. Så fås inga hjul att snurra igen. Detta problem lider för övrigt många av oppositionens förslag av i dag.

Ett annat argument emot att okritiskt öka bidragen till kommunerna är kommunernas verksamhet. Precis som en lågkonjunktur kan tjäna till att slå ut företag som inte tillför ekonomin så mycket, bör en lågkonjunktur på samma sätt tvinga kommuner att se över sin verksamhet. Kommuners hot om att skära ned på lärartjänster utan att först ha sett över ersättningar till politiker, resor för politiker och diverse skumma kulturprojekt, är bara skitsnack. Det är helt enkelt inte mer än rätt att kommuner få ta ansvar när ekonomin går sämre, på samma sätt som de brukar smörja kråset när ekonomin går bättre.

Argumentet jag tänkte presentera mot det andra förslaget, tillfälligt höjd a-kassa, är inte helt olikt det om Ricardiansk ekvivalens. På samma sätt som människor inser att om staten lånar pengar i dag, måste skatten höjas i morgon, inser även människor att en tillfälligt höjd a-kassa inte varar för evigt, utan forskning tyder på att man tenderar att smeta ut en tillfälligt höjd inkomst över tiden, så att i stället för att gå ut och få hjulen att snurra med en tillfälligt höjd a-kassa, kan det mycket väl visa sig att människor väljer att vara sparsamma med pengarna. Inte minst med tanke på att ingen vet hur länge lågkonjunkturen kommer att vara.

De sista förslagen från Rådet jag tänkte kommentera rör studiemedlen. Rådet föreslår att studiemedlen skall höjas för yngre studenter och trappas av för äldre, för att uppmuntra studenter att bli färdiga snabbare. Dessutom föreslår Rådet att fribeloppet, alltså vad man får tjäna på arbete utan att studiemedlet försvinner, skall sänkas. Deras argument för detta är att studenter skall plugga och inte jobba. Grundtanken att studenter skall gå igenom utbildningssystemet snabbare är egentligen god 0ch behövs särskilt i ett land som Sverige där studierna betalas med skattepengar och kostnaden för individen att plugga hela livet är betydligt lägre än vad samhället får betala för det. Ett avtrappande studiemedel kan därför kanske vara en god idé, men det är naturligtvis tråkigt för den som vill utbilda sig på äldre dagar.

När det gäller fribeloppet hamnar emellertid Rådet helt fel. Det som i dag kallas för heltidsstudier är långt ifrån en heltidssysselsättning, utan de flesta studenter kan utan problem ha ett arbete vid sidan om, med allt positivt detta medför vad gäller förbättrad ekonomi och arbetslivserfarenhet. Skulle det uppstå problem med att studenter inte klarar studierna i tid, finns redan en funktion inbyggd i studiestödssystemet som gör att studiemedlet dras in. Det finns alltså inget att tjäna på att arbeta så mycket att man inte klarar studierna.

Slutsatsen av allt detta blir att Finanspolitiska Rådets förslag inte alls är några självklart goda idéer, även om de kommer från forskare, utan det finns forskning som argumenterar emot många av deras förslag också. Det enda som egentligen är självklart i det här, är väl att socialdemokraternas Thomas Östros gillar Rådets förslag om att bränna mer pengar.